"Ska jag låta det vara som vanligt?"
Jag har precis haft ett stort bråk med min sambo, som lett till att jag kommer att ligga på soffan i natt. Helt av egen vilja, men jag orkar inte se på honom eller känna hans närhet när vi är osams.
Vårt bråk handlar om framtid, vi har varit tillsammans i x antal år, men många tycker nog garanterat att vi varit tillsammans mer än nog länge för att gifta oss och skaffa barn. Det gör inte han, något som är ett återkommande bråk mellan oss. Han kommer inte att ändra synpunkt om han så blir 45 år, han kommer alltid tycka att han är för ung, eller att tiden inte är rätt.
Jag har ställt upp för honom, i alla lägen, hela tiden under vårt förhållande. Det är nästan så att han är ett bortskämt barn på den punkten, han pekar - och får. Det gäller inte allt, speciellt inte småsaker, men när det räknas, i stora projekt som kan ändra våra liv, eller som kostar lite extra så är det alltid hans ord som gäller.. Och om någon annan ska ha något att säga till om, så är jag den sista han kommer till, även om det gäller mitt liv också.
Ska jag vänta och hoppas att han någon gång gör något för min skull, eller ska jag leta efter någon som bryr sig om mig lika mycket som han bryr sig om sig själv?
Vårt bråk handlar om framtid, vi har varit tillsammans i x antal år, men många tycker nog garanterat att vi varit tillsammans mer än nog länge för att gifta oss och skaffa barn. Det gör inte han, något som är ett återkommande bråk mellan oss. Han kommer inte att ändra synpunkt om han så blir 45 år, han kommer alltid tycka att han är för ung, eller att tiden inte är rätt.
Jag har ställt upp för honom, i alla lägen, hela tiden under vårt förhållande. Det är nästan så att han är ett bortskämt barn på den punkten, han pekar - och får. Det gäller inte allt, speciellt inte småsaker, men när det räknas, i stora projekt som kan ändra våra liv, eller som kostar lite extra så är det alltid hans ord som gäller.. Och om någon annan ska ha något att säga till om, så är jag den sista han kommer till, även om det gäller mitt liv också.
Ska jag vänta och hoppas att han någon gång gör något för min skull, eller ska jag leta efter någon som bryr sig om mig lika mycket som han bryr sig om sig själv?
Kommentarer
Postat av: Anonym
hitta ny säger jag bara! =/
Postat av: Anonym
Berätta för honom exakt hur du känner det. Låt han veta hur mycke du oroar dig för det. Vänta sen typ en vecka och se om han själv tar upp ämnet med dig, isåfall bryr han sig. Annars fråga varför han inte pratar om de. Om ni varit ihop så länge känner du han nog tillräckligt för att veta om han då möjligtvis börjat få kalla fötter.
Postat av: Anonym
Det bästa vore kanske att hitta en ny, men du ska känna efter ordentligt först. Du vet vad du har, men du vet inte vad du får.
Trackback
