Jag har aldrig riktigt litat på en kille för jag har alltid blivit sårad men jag träffade en kille för cirka 3 månader sen och vi började hålla på.

Jag fick så klart känslor och han börja tycka om mig också men vi höll på i en månad ungefär sen besluta vi oss för att pröva med ett förhållande. Han var hur underbar som helst mot mig. Han gav mig så himla mycket kärlek till mig. Han visade kärlek till mig inför min mamma och bror Min bror och han är kompisar och det tyckte han var lite jobbigt i början men han visade de ändå inför honom och han kunde visa det inför mina och hans vänner.

Han köpte blommor till mig med ett sött kort och i det så stod de älskar dig. Han var med på julafton och gav mig en julklapp. Han var med min familj och brorsans tjejs familj på nyår.

Vi har tjafsat lite från och till och jag har känt en eller två gånger att jag velat lämnat honom för hans problem men han va så desperat att jag inte skulle göra det, han blev helt förstörd över att jag skulle göra det men jag gav honom en chans till att ändra sig.

Efter 5 dagar så lämnar han mig för att han tappat känslor och har så mycket problem att han vill lösa det utan mig i hans liv och visst de va ju jobbigt men sen kom det fram lite saker ju mer dagarna gick. Det kom fram att han ljugit för mig hela förhållandet om att han inte älskat mig och inte haft så mycket känslor och han säger att han sagt att han älskar mig för att han vart rädd för att såra mig.

Jag ska ju så klart gå vidare men jag förstår inte hur han har mage till att ljuga om det!! det är ju mycket mer men det håller jag för mig själv.. Men jag tror att han säger det för att inte göra mig illa med hans problem!

Det var ett gymnasium som skulle ha en konsert på vår skola i fredags, det var speciellt en kille som var skitsöt, hans röst var gudomlig.
Jag märkte att han kollade på mig under hela tiden han stod på scen. Det såg ut som om han ville säga ngt hela tiden
Jag kan inte sluta tänka på honom, vad ska jag göra?

Jag är otroligt förvirrad, brukar inte bli kär lätt och jag är inte till hundra säker på vad jag känner.

Jag hjälper elever på en skola och nu tycks jag ha blivit kär i en av dem, hur stor åldersskillnad är okej? Är det okej att vara kär i en kille som är fem år yngre än en, han är ju inte ens myndig.

Känner mig dum för att jag ens tänker tanken att jag kan vara kär i honom.

Den här bikten kom in för flera månader sen men har tydligen inte kommit upp så att jag har sett den. Ber hemskt mycket om ursäkt!

---

Förra veckan var jag jätteglad, nervös men jätteglad. Har för första gången fått i uppgift att vara lokal projektledare. Alltså inte så som i skola utan riktigt med lön och allt. Skitkul men nervöst för jag har aldrig haft så mycket ansvar tidigare.

De uppgifter som jag har just nu är att hitta och ringa folk som kan vara med och hjälpa till i projektet. Där skulle jag bl a ha en som var bra på att rita. Det som skulle ritas var till vår detalj plan. Frågade min syster först men hon tyckte att det var för detaljerat för hennes sak. Jag vet att hon är skitduktig på att rita så jag försökte övertala henne. Och pappa la sig också i och tyckte att hon kunde. Men hon tyckte att jag kunde fråga min bästa vän istället för hon är lika bra. Så jag och min syster kom överens om att ifall min vän inte ville så skulle hon ta det.

Men pappa tyckte inte alls om iden att min vän skulle få uppgiften. Av någon anledning så gillar han inte henne, vilket sårar mig då hon varit min vän i över 15år. Han mena på att hon inte gjort något sådant för mig och tyckte att jag själv kunde ta på mig uppgiften att rita. Grejen är bara att jag inte alls är så bra på att rita. Jag är nöjd med att vara projektledare. Han tycker nu att jag kastar bort ett jobb för att jag ger det till min vän.

Min vän har ställt upp för mig mer än vad han kan ana. Hon har ju inte gett mig något sånt här jobb, men det är för att hon inte har den turen att få såna möjligheter. Så jag gav henne uppgiften ändå, vilket hon såklart blev jätteglad för.

Men pappa är nu skitsur på mig för att jag gjort så. Så vi grälade riktigt ordentligt i morse och nu orkar jag inte längre prata med honom. Och jag är så himla förvirrad för jag vet inte om jag gjort rätt eller fel.

Min mens är försenad och om jag är med barn vet jag inte vem som är pappan. :S
Grejen är att jag är emot abort också och tror inte att jag skulle kunna ta bort barnet om jag skulle vara gravid.
Vad ska jag göra?

Jag går från pojkvän till pojkvän utan att hinna sörja att det tog slut med den förra. Jag är så dålig på att vara ensam och vill bara vara med någon som får mig att må bra. Fast, jag inser själv att jag är kär i kärleken och inte i mina pojkvänner.

Men det är ju så tråkigt att vara ensam.

Nu har sommaren snart tagit slut, och då får den här bloggen komma tillbaka. Den har blivit bortprioriterad i sommar, och det ber jag ödmjukast om ursäkt för.

Men nu kör vi alltså igång igen..

Alla sommarsynder (och alla andra såklart) skickas till: [email protected] där man får välja att vara anonym eller inte genom sin underteckning. :)

Hejsan bikten. För att göra en otroligt lång historia kort, så gör vi såhär. Punktform:
- Glad och sprallig, öppen och ganska snygg tjej.
- Mamma berättar att lillebror på 5 år blivit utsatt för sexuella övergrepp av vår styvmorfar.
- Jag faller ihop och erkänner att jag också blivit det men aldrig vågat berätta, och jag är ändå 18 år.

För att fortsätta. Min lillebror på 5 år klarade av att berätta vad han varit med om men jag som är 18år har hållit tyst i fyra år. Jag vågade inte berätta för någon om det som hände. Kände mig smutsig, äcklig och som en svikare. Vem fan är jag att förstöra för en hel familj`? en hel släkt.. ingen skulle väl tro mig om jag berättade vilket monster han var. Men, allting kom fram, jag berättade allting.. de trodde mig självklart, familjen stöttade mig och min lillebror ! MEN, jag kan inte släppa skuldkänslorna. OM JAG BARA HADE BERÄTTAT. så hade min älskade ögonsten aldrig behövt råka ut för detta. Visst, han har inte fått några men av det då de inte var ett fullbordat samlag. Men killen är 5 år. Han är världens bästa unge och jag hoppas för guds skull att allting går bra i framtiden. Men skuldkänslorna på mitt hjärta kommer aldrig att försvinna. Jag hade kunnat förhindra det. Ni måste tycka att jag är en hemsk människa, men det man känner är obeskrivligt. Jag vågade inte, ville inte , grät mig till sömns. Var rädd för att dem skulle bli arga... fan. Jag kunde inte! Nu sitter hela familjen och säger att det inte är mitt fel, att dem förstår mig, och visst menar dem det. Men de är det JAG känner som skrämmer mig. Jag måste ta mig ur detta .. Psykolog hjälper inte, blir irriterad på att dem låtsas förstå..

Min lillebror är min hjälte, 5 år gammal och ändå så stark.

Det här monstret har förstört mycket i mitt liv. Jag har ingen tillit what so ever till killar. Jag blir svartsjuk och nojjig på de konstigaste sakerna. Jag kan inte prata eller uttrycka känslor när jag blir arg för att jag är så van att hålla en mask inför alla. Det finns mycket han har förstört. Ibland har jag velat dö. Men till vilken nytta. Det har givit mig mycket också, jag har aldrig stått min familj så nära som jag gör nu. Det finns ingenting vi inte klarar av efter detta.

vad som hände sen?! Det anmäldes självklart. Min mormor, moster, morbror, ingen tror oss. Och i rättegången för cirka en månad sen vittnade dem emot oss och påstod att vi ljög. Hur kan man göra så emot sitt egna barnbarn? Jag skakade konstant under en rättegång på 9h. Hur skulle jag kunna ljuga om något sådant? Mest jobbigt var det för mamma, hela hennes "Levande döda" familj var där. Ingen talar med oss. Ingen ! Det gör mig mest ledsen.

Han fick två års fängelse för våldtäkt emot barn och sexuella ofredanden/övergrepp. Två år.. han är 68 år gammal. Ett monster.

I höst tänkte jag försöka hjälpa andra flickor/pojkar som blivit utsatt. Jag vill visa dem att det går att gå vidare. Inte glömma, men gå vidare. Och att man inte behöver se ut på ett visst sätt för att bli utsatt. De som inte vet att jag blivit utsatt kan nog aldrig ens tänka sig att jag heller har blivit det. Men nu vill jag hjälpa andra. Så har du några frågor eller funderingar får ni hjärna maila mig, eller kommentera här. Jag lovar er att svara på allt ! Men snälla, lämna ute frågor så som "vad gjorde han med dig". Det är nämligen den enda frågan jag aldrig kommer klara av att svara på.

/varma hälsningar

[email protected]

Okej då jag berättar vad som har hänt, Även fast jag inte vill det. Lollo som jag var kompis med hade sex med Johannes (min pojkvän) När jag var på Gröna lund för 2 veckor sen, och jag fick reda på det i tisdags. Roligt? :/ Och det äckligast var att jag träffade Johannes samma kväll några timmar efter. & att ingen av dom berättade för mig, Lixom dom gick med det här i två veckor jag fattar inte hur dom kunde? Att Louise kan sjunka så långt och Johannes också. Jag kan inte fatta att det är sant, jag blir så fucking äcklad så fort jag hör någon av deras namn. Jag kommer aldrig att kunna se Lollo i ögonen igen, jag fanns verkligen för henne och så gör hon så här, jag fattar verkligen inte det går inte att skriva så ni ska förstå hur jag känner. Tänkte dom någonting på mig ? Dom trodde inte att det skulle komma ut. & Det som gjorde mig mera ledsen var att Johannes ljög framför mina ögon att han inte hade rört henne. Det blir ju inte bättre, Efter ett tag berättade han sanningen och sa att det var hans största misstag. Men kommer jag att kunna vara tillsammans med honom? Tänk er själva, Killen/tjejen du älskar mäst av allt har sex med din kompis...!Jag kommer inte att kunna träffa honom en gång utan att jag tänker på allt han och Louise gjorde. Jag älskar honom och vill inte se honom med någon annan. Jag vet inte vad jag ska göra. Vi är tillsammans nu och det kommer att ta lång tid innan det funkar igen och vet inte om jag pallar det. Så jag vet inte om vi kommer vara tillsammans eller inte. Tack alla som finns här på riktigt, Det betyder mycket , Tack madde och Therese,

Allting jag sa till dig igår louise jag menar det. du har förstört allting, Jag mår illa bara jag hör lollo. Jag vill inte att du ska få alla smällar och allt,., johannes har gjort lika mycket fel som dig. Men du som kompis skulle ha sagt något :s skulle aldrig göra så här mot dig. Allting har en mening. Du har förlorat mig som vänn för det här? Var det värt det. Du bryr dig inte du sa inte ens förlåt fören Ramiro la sig i. Jag skiter i dig nu om du inte bryr dig för ett förlåt räcker allafall inte. Du rakade din fitta hemma hos min kille. Du knullade min kille som jag älskar. orkar inte skriva mera

En gång otrogen, Alltid otrogen - Eller ?
// http://jagevicyy.blogg.se

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i cirka ett år och snart två månader.
Vi har försökt haft sex fyra/fem gånger men det funkar inte.
Det gör lite ont och ibland kommer han inte ens in där man stoppar upp den.
Först trodde jag att jag var för trång eller att han hade för stor penis.

Men när jag frågade min lärare så kunde man inte vara för trång utan det var bara en tvångstanke att man tänkte tex. Tänk om det låter så någon hör eller tänk om jag inte får in den eller något liknande.
Och stor penis tycker jag väl inte att han har, det finns såna med större penis.

Sen har jag försökt att använda tampong men det är så läskigt!
Jag skulle ta på mig den efter jag varit på toa, men då brukar man vara helt torr eftersom man torka sig.
Och jag har hört att man inte ska vara det när man drar upp den, så jag tog lite vatten i mellan benen.
Då fick jag upp den men tyvärr gjorde det så himla jädrans ont,
fast sen kom jag på att det kommer en böj så man ska gå uppåt.
Då fungerade det, men när jag väl hade den där inne så började jag bli så himla orolig att jag inte skulle kunna få ut den.
Att snöret skulle gå av så jag aldrig fick ut den, så jag fick panik och gick till toan och tog ur den.

Nu har jag precis försökt att få upp den och det gick men sved så himla mycket.
Och jag är så rädd för att den ska fastna där inne liksom.

När jag stoppar upp den måste jag ligga ner på golvet för att slappna av
medan jag ligger där och kör upp den så blir jag helt yr i huvet och allt blir snurrigt.
Och tillslut får jag in den och då slutar yrandet och snurrigheten men då blir jag orolig och tar ut den igen. När jag drar ut den är allt helt torrt och den kommer ut jättesegt!
Sen efter några minuter när jag tagit ut den så känner jag mig öm i underlivet.

Jag vet inte vad jag ska göra för jag hatar verkligen bindor och alla min kompisar säger att tampong är mycket skönare.
Att man knapp känner tampongen.

Och sex vill jag så gärna ha även ifall min pojkvän är översnäll och väntar tills jag känner mig redo och sånt. Och jag vet inte ifall jag vill ha sex för att det kan vara skönt eller om jag vill ha sex för att alla andra har det.

Varför kan inte jag få upp tampongen eller penisen och må bra?!
Snälla, jag känner mig så onormal inom detta ämnet.

hejsan,har också ett problem, jag gillar en kille som går i nian på min skola, jag har gillat honom i två år nu, han vet att jag gillar honom osv
De va en gång då frågade han min kompis om jag gilalde honom, hon sa att hon inte visste.. men igentligen visste hon att jag gillade honom..
sen så fixade jag en fake msn, jag skrev att de va min kompis men de va igentligen jag, jag addade hans msn och började snacka med honom för att jag ville få reda på grejer..min kompis fick veta att jag hade förfalskat hennes namn, asså att jag hade fixat en fake msn på hennes namn vi bråkade han va arg över att jag gjorde som jag gjorde, men sen så ordnade sig allting.
Nu är min kompis och han kompisar så de är lite konstigt.. Jag vet inte vad jag kan göra för att bli tillsamman med honom, jag bad min kompis att fråga ifall han gillade mig men han sa att han gillade en helt annan person, tror du han säger så bara för att han inte vill säga sanningen.. Snälla svara tbx på min blogg, jag e desperat!

/http://lifeofsana.blogg.se